Jonatan Godtrogen: Kap. 16

Särintressenas paviljong

Solen var på väg ned när Jonatan kom ut från biblioteket. Till hans stora glädje tycktes staden vakna till liv efter mörkrets inbrott. Människor började samlas på torget och alltfler strömmade mot ett praktfullt karnevalstält, som stod intill biblioteket.

Häpen vid synen av alla ljus, skyltar och ljud gick Jonatan bort till det fantastiska tältet. På en färgglad banderoll stod: ”SÄRINTRESSENAS PAVILJONG.”

En intagande kvinna i en åtsittande, skrikig dräkt sprang ut bland människorna och ropade så att alla kunde höra: ”Hör här, hör här! Kom för ditt livs upplevelse, kom och besök Särintressenas paviljong.” Hon lade märke till Jonatan, med ögon som tefat, och tog tag i hans arm. ”Alla vinner, unge man.”

”Vad kostar det?” frågade Jonatan.

”Ta med dig 10 moints och du går härifrån med ett fantastiskt pris!” svarade hon. Kvinnan vände sig om och gestikulerade vilt framför folksamlingen. ”Hör här, hör här. Särintressenas paviljong kommer att göra er rika!”

Eftersom han inte hade tillräckligt med pengar väntade Jonatan tills kvinnan blev upptagen med några andra, då kröp han runt tältet och lyfte på fliken så att han kunde se in. Människor satt i bås längs tältsidorna. I mitten visade en vaktmästare deltagarna till stolar, som placerats i en stor cirkel. Tio förväntansfulla deltagare stod eller knäböjde bakom sina stolar. En stark spotlight tändes och avslöjade en stilig man i skinande svart kostym och hatt av siden. Han bugade djupt för de tio åhörarna.

”God kväll,” sade mannen med glittrande vita tänder. ”Jag är Cirkelmästaren! I kväll kommer ni tursamma tio bli de lyckliga vinnarna i vårt fantastiska spel. Ni kommer alla att vinna. Ni kommer alla att gå härifrån lyckligare än då ni kom. Var vänliga och slå er ner.” Med de orden och en svepande handrörelse gick Cirkelmästaren cirkeln runt och samlade in ett moint från varje deltagare. Ingen tvekade.

Därpå log Cirkelmästaren brett och tillkännagav, ”Nu skall ni få se hur ni blir belönade”. Och plötsligt släppte han 5 moints i knäet på en av deltagarna. Den lycklige skrek till av förtjusning.

”Du är inte den enda vinnaren,” förklarade Cirkelmästaren. Och så var det. Han gick runt cirkeln tio gånger och samlade in ett moint från alla deltagarna. Efter varje runda släppte han 5 moints i knäet på någon av deltagarna, och varje gång blev den som fick pengarna lika glad.

När skrikandet tagit slut och deltagarna börjat ge sig av sprang Jonatan tillbaks till framsidan av tältet för att se om alla verkligen var nöjda. Kvinnan i den åtsittande dräkten höll upp tältfliken. Hon stoppade en av deltagarna som kröp ut på knäna och frågande: ”Hade du roligt?”

”O ja!” sade mannen och grinade brett. ”Det var fantastiskt!”

”Jag kan inte vänta förrän jag får berätta för mina vänner,” sade en annan. ”Jag kommer kanske tillbaks senare.”

En tredje upphetsad deltagare tillade, ”Ja, o ja. Alla vann 5 moints!”

Jonatan tittade förundrad på gruppen som begav sig iväg åt olika håll. Kvinnan vände sig till Cirkelmästaren, som stod och tog adjö av deltagarna, och kommenterade tyst, ”Ja, och vi är speciellt lyckliga. Vi vann 50 moints och dessa lättlurade dumhuvuden är glada över det! Jag tror att vi till nästa år skall be Lordernas Råd instifta en lag som kräver att alla spelar!”

Just då smög vaktmästaren upp bakom Jonatan och grabbade tag i hans krage. ”Hallå där din slyngel. Jag såg hur du tjuvtittade där borta. Du trodde att du skulle kunna få en gratisföreställning, va?”

”Jag är ledsen,” sade Jonatan samtidigt som han försökte ta sig ur mannens grepp. ”Jag förstod inte att man var tvungen att betala om man bara tittade. Den vackra kvinnan fick det att låta så intressant, och jag hade inga pengar över, snälla …”

Cirkelmästaren tittade argt på Jonatan och vaktmästaren, ”Inga pengar?” Men kvinnan log åt Jonatans komplimang. ”Vänta, släpp honom,” sade hon till vaktmästaren. ”Han är bara ett barn. Så du tyckte om showen, gjorde du?”

”O ja, frun!” sade Jonatan och nickade häftigt.

”I så fall, vad skulle säga om att tjäna lite snabba pengar? Antingen det eller,” hennes röst blev hotfull, ”så överlämnar jag dig till karnevalsvakten.”

”Oj, gärna,” sade Jonatan osäkert. ”Vad vill du att jag skall göra?”

”Det är enkelt,” log hon, återigen vänligheten själv. ”Gå bara runt på stan i kväll, dela ut de här flygbladen och berätta för alla hur roligt de kommer ha i vår paviljong. Här får du ett moint nu och du får ytterligare ett för varje person som kommer hit med ett av dina flygblad. Sätt igång nu och gör mig inte besviken.”

När Jonatan slängde säcken med flygblad över axeln sade hon, ”En sak till. Efter kvällens sista show kommer jag att skriva en rapport som redovisar vad du tjänat. Direkt i morgon bitti måste du ta hälften av vad du tjänat ner till stadshuset och betala in i skatt.”

”Skatt?” upprepade Jonatan. ”Varför det?”

”Lorderna kräver in en del av dina inkomster.”

Jonatan tyckte inte om vad han fick höra, han svarade hoppfullt, ”Om du inte redovisar vad jag tjänar kommer jag kanske arbeta hårdare. Kanske dubbelt så hårt.”

”Lorderna, grabben, lorderna. De har spioner som övervakar oss överallt. Om de kommer på oss med att dölja dina inkomster skulle vi få allvarliga problem – de skulle kanske stänga igen vår verksamhet,” sade kvinnan. ”Så klaga inte. Vi måste alla betala för våra synder.”

”Synder?” upprepade Jonatan.

”O ja. Skatter straffar de syndiga. Tobaksskatten straffar rökning, alkoholskatten straffar drickande, ränteskatter straffar sparande och inkomstskatten straffar arbete. Rådets ideal,” fnissade kvinnan samtidigt som hon blinkade åt Cirkelmästaren som stod bredvid henne, ”är att man skall vara frisk, nykter, beroende och slö. Se så, sätt fart nu grabben!”

Kommentera på bloggen.