Makt till salu
Förbryllad stod Jonatan kvar på samma plats med sedlarna i handen. När han som bäst funderade på vart han nu skulle styra kosan, överfölls han av en kraftigt byggd och gladlynt kvinna. Utan att tveka grep hon tag i hans högra hand och började skaka den kraftfullt. ”Hur står det till? Är det inte en fin dag?” sade hon med betoning på varenda stavelse och utan att sluta pumpa hans hand med sin köttiga arm. ”Jag heter lady Bess Tweed och är din lokala representant i Lordernas Råd, och jag tar tacksamt emot ditt bidrag till valfonden och din röst inför mitt återval. Nu är det bara valet som måste klaras av för att vi ska kunna gå vidare och bygga det samhälle vi alla vill ha. Svårare än så är det inte.”
”Jaså?” sade Jonatan, osäker på vad han skulle säga. Farten med vilken hon talade och kraften i hennes ord fick honom att ta ett steg bakåt. Aldrig tidigare hade han stött på någon människa som kunde få ur sig så många ord i ett enda andetag.
”Ja, sanna mina ord”, fortsatte lady Tweed utan att ta någon notis om hans svar. ”Och jag betalar dig gärna rundhänt, jodå, jag betalar dig gärna, du kan inte göra en bättre affär, och vad säger du om det, kanske?”
”Betala mig för ett bidrag och min röst?” frågade Jonatan och rynkade häpet pannan.
”Naturligtvis kan jag inte ge dig kontanter, det vore ju olagligt, rena mutorna”, sade lady Tweed, blinkade slugt med ögat och stötte armbågen i revbenen på honom. Hon fortsatte: ”Men jag kan erbjuda något som är lika bra som kontanter – och många gånger mera värdefullt än ditt bidrag till valfonden, och det är vad jag tänker göra och vad säger du om det, kanske?”
”Det vore trevligt”, svarade Jonatan, som insåg att hon ändå inte lyssnade på vad han sade.
”Vad har du för yrke? För, förstår du, råkar du vara intresserad så kan jag ordna statligt stöd i form av lån eller subventioner eller skattelättnader. Och skulle du ha något intresse av den saken kan jag ruinera dina konkurrenter med hjälp av lagar och regler och inspektioner och avgifter, så du inser väl att det inte finns någon bättre investering i hela världen än att satsa på en politiker med kontakter. Du vill kanske ha en ny väg eller en park byggd där du bor, eller kanske ett stort hus eller…”
”Vänta!” ropade Jonatan i ett försök att få stopp på strömmen av ord. ”Hur kan ni ge mig mer än jag först har skänkt? Är ni verkligen så rik och generös?”
”Jag, rik? Nej, milda makter!” invände lady Tweed. ”Jag är inte rik, nåja, inte ännu i alla fall. Generös? Tja, det skulle man kunna säga, men jag tänker då verkligen inte betala dig med mina egna pengar, förstår du väl. Jag har nämligen hand om statens pengar, förstår du. Pengar som vi fått in i skatter, förstår du. Och en sak kan du verkligen lita på, och det är att jag kan vara väldigt generös med de pengarna – mot rätt personer.”
Fortfarande förstod inte Jonatan vad hon menade. ”Men om ni betalar mig för mitt kampanjbidrag och min röst är inte det i så fall ändå ett slags, ja – muta?”
Över lady Tweeds ansikte spred sig ett arrogant leende. ”Nu ska jag tala klartext med dig, min käre vän.” Hon lade armen över hans axlar och drog honom obehagligt tätt intill sig. ”Visst skulle man kunna kalla det för mutor, men det är helt lagligt så länge vi politiker bara använder andras pengar istället för våra egna. På samma sätt som det är olagligt om du betalar mig för att få särskilda politiska fördelar, om du nu inte kallar pengarna för ’kampanjbidrag’. För i så fall är allt som det ska. Men om du nu ändå skulle tycka att det känns olustigt att ge mig pengarna direkt, så kan du be någon god vän eller en släkting eller kollega att överlämna kontanter, aktier eller varor till mig eller mina närstående, nu eller senare, å dina vägnar.” Hon drog ett snabbt andetag. ”Förstår du nu?”
Jonatan skakade på huvudet: ”Jag förstår fortfarande inte skillnaden. Jag menar, enligt min uppfattning är att betala folk för röster och tjänster ändå att muta dem, oavsett vem de är eller vems pengar man använder. Vad man kallar det förändrar väl ingenting om nu handlingen är densamma.”
Lady Tweed log självbelåtet och slog an en mer inställsam ton. ”Min käre, käre vän, du måste vara mer flexibel. Vad man kallar saker och ting är allt som betyder något. Vad heter du? Sade jag att du har en stilig profil? Du skulle kunna gå långt om du kandiderade till något regeringsuppdrag och om du var bara en smula mer flexibel i den här frågan. Jag är säker på att jag skulle kunna hitta någon fin befattning åt dig inom mitt departement när jag bara har blivit omvald. Seså, tänk efter nu, nog måste det väl finnas något du vill ha?”
Jonatan höll fast vid sin inledande fråga och pressade henne på en förklaring. ”Men vad vinner ni på att skänka bort skattebetalarnas pengar? Får ni behålla pengarna ni får in i kampanjbidrag?”
”Åh, en del av pengarna behövs till mina personliga utgifter och sedan har jag löfte om en hel förmögenhet i gentjänster om jag någonsin skulle dra mig tillbaka, men framför allt är det jag får för pengarna erkänsla och respekt och popularitet och kärlek och beundran och en plats i historieböckerna – allt det, och till på köpet ännu fler röster i valet!” flinade lady Tweed. ”Röster ger makt, och det finns ingenting jag njuter så mycket av som att få inflytande över varenda människa som bor på den här ön – allihop, och deras liv, frihet och egendom. Kan du föreställa dig hur många människor som kommer till mig – mig – för att be om någon stor eller liten tjänst? Och varje liten skatt och reglering är ett tillfälle för mig att besluta om ett särskilt undantag. Vartenda problem, stort eller litet, leder till att jag får större inflytande. Jag ger bort gratis förmåner och rätten att åka snålskjuts på andra åt precis vem jag vill. Ända sedan jag var liten har jag drömt om att vara så här betydelsefull. Och du kan också få allt du kan önska dig!”
Full av obehag skruvade Jonatan sig i hennes grepp. Han hade lyckats dra sig en bit ifrån henne, men lady Tweed behöll ett fast grepp om hans hand. ”Visst”, sade Jonatan, ”det är förstås en väldigt bra affär för dig och dina vänner, men blir inte andra människor upprörda över att deras pengar används till att köpa röster, tjänster och makt?”
”Självklart”, sade hon och sträckte stolt på sig. ”Därför har jag dragit igång omfattande reformer.” Äntligen släppte lady Tweed taget om Jonatan och höjde i stället sin juvelsmyckade näve mot skyn. ”I åratal har jag föreslagit nya regler för att få bort pengarna från politiken. Jag har alltid understrukit problemets allvar och jag har vunnit en hel del röster på mina löften om reformer.” Hon avbröt sig för att småle och fortsatte: ”Som tur är för mig kommer jag alltid att ha något sätt att ta mig runt mina regler så länge det finns värdefulla tjänster att sälja.”
Lady Tweed vände återigen uppmärksamheten mot Jonatan och skärskådade hans slitna kläder med en beräknande blick. ”Ingen skulle betala dig ett öre för en tjänst eftersom du än så länge inte har några tjänster att sälja. Det ena står i proportion till det andra, förstår du väl? Men med ditt oskyldiga utseende och med rätt stöd från mig, nya kläder och en moderiktig frisyr, skulle jag avgjort kunna se till att du fick dubbelt så många röster som vanliga förstagångskandidater. Och efter bara tio eller tjugo år under min omsorgsfulla vägledning skulle du kunna – ja, möjligheterna är obegränsade! Sök upp mig i lordernas palats så skall jag se vad jag kan göra.” Samtidigt som hon uttalade de orden upptäckte lady Tweed en grupp arbetare som med sorgsna blickar stod och tittade på den igenspikade fabriken på andra sidan gatan. Utan vidare tappade hon intresset för Jonatan och vände sig om för att i rask takt ge sig iväg mot det nya bytet.
”Att göra av med andras pengar låter som om det för med sig en massa bekymmer”, mumlade Jonatan.
Alltid inställd på att känna av stämningen i luften lyckades lady Tweed uppfatta hans ord. Hon stannade, tog ett steg tillbaka och drog på munnen: ”Sade du ’bekymmer’? Ha! Det är snarare som att stjäla godis från småbarn. Det folk inte ger mig av tvång lånar jag av dem. För du förstår, den dag då deras barn väl blir tvungna att betala notan är jag sedan länge borta och allt som återstår av mig är minnet av en älskad politiker.”
Finns det några planer på att publicera hela översättningen av Jonatan Godtrogen i bokform när den är färdig?
Japp, det finns planer på det. När vi publicerat alla kapitel kommer vi att lägga upp boken för nedladdning iaf., och sen se över vilka alternativ som finns för att ge ut den i pappersform. Dock innebär det en del arbete, och vi kommer sannolikt att behöva hjälp i detta.