Den här bilden har gått några varv på Internet nu, både på Facebook och Google+ – och på bloggar. Uppenbarligen ska den säga något roligt ur ett von oben-perspektiv om dessa demonstranter som vill ha ”zero taxes” medan de sitter på en offentligt finansierad och underhållen trottoar. Men det roliga är egentligen inte vad samtliga som postat denna bild tror är så ironiskt komiskt – det roliga är att dessa stollar postar den bilden som något slags argument emot dem som vill avskaffa beskattning och statliga trottoarer. Varför?

Så här är det: oavsett om man vill ha offentliga trottoarer, vägar, stoppljus, osv så måste man betala för dem. Man tvingas att avstå ifrån en del av eller hela sin inkomst för att andra ska bestämma vad pengarna ska användas till. På socialdemokratiskt newspeak är detta ”solidaritet”, för lite mer klarsynta är det stöld eller rån eller utpressning. Det är hur som helst tvång.

Har du rätt att nyttja något du betalat för? Givetvis. Har du rätt att nyttja något som du är emot men som du ändå tvingats betala för? Givetvis. Svaret blir uppenbart om vi istället frågar: Varför skulle du inte har rätt att nyttja något som du själv (tvingats) bekostar?

Frågan är då vad det är man vill uppnå genom att säga att det är ”ironiskt” att dessa skattedemonstranter sitter på en offentlig trottoar. Eller att säga att man som libertarian inte har moralisk rätt att vidröra något som ”skapats” av staten.

Antagligen framkallar sådana här bilder en varmt mysig känsla inombords för allehanda individer med hjärnan tryggt inlåst i den socialdemokratiska lådan. Jag kan tänka mig att den skapa någon slags gemenskap i att kunna peka finger åt dem som inte tycker som ”alla andra”. Men skämtet är ju på dessa lustigkurrar till socialdemokraters bekostnad.

För bilden visar med all önskvärd tydlighet att de som sitter där och protesterar inte ges en chans att leva de liv de önskar leva. Istället tvingas de att avstå ifrån en stor del av sin inkomst som används till att bygga trottoarer. Det är inte så att dessa protestanter har fått trottoaren eller stoppljusen i gåva av en välvillig stat. Det är inte heller så att det inte skulle finnas trottoarer eller stoppljus utan politisk makt. Det som framgår så tydligt av denna bild är att dessa människor inte har en möjlighet att undgå detta förtryck. De har inte en chans att få tillbaka sina pengar och har inte heller en chans att få bestämma hur de ska användas; de har inte en möjlighet att bestämma hur det samhälle där de lever ska se ut – utan de tvingas godta vad andra bestämmer. Och betala för det.

Det är detta som man uppenbarligen fnissar åt när man lägger bilden på sin Facebook- eller Google+-sida, eller postar den på sin blogg. Och det är ju väldigt kul om man är av åsikten att tvång är frihet, att det är ”häftigt” att betala skatt, att staten på något magiskt sätt ger oss det vi vill ha.

Kom ihåg den etatistiska logiken. Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.

Etiketter: ,

Kommentarer (1)

  • Uno Hansson

    6 år sedan

    Det uppenbara är väl fnissarnas supertrygga förvissning om att alla dessa power for traffic light, sidewalk, stoplight osv… är något som alltid måste finnas och något som att alla alltid måste tvingas att betala för – antingen det faktiskt behövs eller inte.
    http://www.mises.se/2010/11/06/trafikljus-praxeologi-och-etik/

Kommentera

* = obligatoriska uppgifter

Tillåtna taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>