Joakim Fagerström
För några år sedan hamnade jag i en diskussion om politik och frihet. Jag och personen som jag diskuterade med hade ganska vitt skilda åsikter om frihet och debatten blev snabbt hetsig. Jag fick då frågan om jag inte skrev under på solidaritetstanken. Jag blev lite fundersam och var tvungen att fråga var det var och fick då beskrivet för mig att det innebar en skyldighet att göra allt för att hjälpa de som hade de sämre. Jag svarade då att jag inte hade den skyldigheten. Självklart kom då de gamla vanliga harangerna om att jag ville att folks skulle dö i rännstenen, att jag var en ond människa osv.
Efter den här diskussionen började jag fundera på hur bra de försvar som finns för frihet egentligen är. Många försvar som finns är inte alltid helt vattentäta och kan lätt attackeras av andra. De försvar som finns kanske räcker om du redan är övertygad om att frihet är det bästa.
Det är en sak att vara övertygad om att friheten erbjuder den bästa av världar och en annan att försvara friheten och övertyga andra. Jag tror att de flesta som sitter härinne kan skriva under på detta, alla här är övertygade om att frihet är det bästa för oss människor och vi har ungefär samma syn på vad det innebär. Däremot har vi nog alla emellanåt känt av svårigheten att försvara den och övertyga andra. Om det hade varit enkelt så hade vi inte suttit här idag.
”Jag fick då frågan om jag inte skrev under på solidaritetstanken.”
Mitt enklaste svar på den frågan är att citera Jimi Hendrix:
Freedom, give it to me / That’s what I want now / Freedom, that’s what I need now / Freedom to live / Freedom, so I can give.
Mitt lite längre svar är att följande:
Solidaritet är en dygd bland många andra. Vissa prioriterar den högt, andra lägre. Men oavsett prioriteringsordningen så är det en helt annan sak när man kommer till påtvingad solidaritet. Solidaritet kommer från hjärtat och kan inte framtvingas. Hur kan man tvinga andra att vara solidarisk? Det finns ett annat ord för den typen av solidaritet – förtryck!
Jag tvingas betala 75% av det jag tjänar i skatt. Hur ska jag ha råd att vara solidarisk mot andra än de närmaste? Jag lyssnar vidare på Jimi…
Jag håller med dig Richard, det är viktigt att skilja på påtvingad och frivillig solidaritet. Jag skrev även om hur ett friare samhälle även skulle vara bättre för de som vi tvingas vara solidariska mot idag här: http://www.mises.se/2011/08/01/de-utslagna/
Man kan ju påpeka att i en demokrati (I alla fall teoretiskt sett), så ska ju majoriteten styra, så om vi har välfärd i våran demokrati så måste det ju betyda att majoriteten är för välfärd, men om majoriteten är för välfärd så är det väl knappast någon risk att de fattiga blir utan om man väljer att finansiera allt på ett frihetligt sätt.
Tja, det är väl knappast bibeln och den ursprungliga kristna läran som påstår att då bör vara kollektivt solidarisk kreti och pleti.
Ords 22:26f
”… Var inte en sådan som ger handslag
och går i borgen för lån;
om du inte har så att du kan betala
tar de ju sängen du ligger på…”
Dessutan sa ju Jesus ”… Om blind leder blind så faller båda i gropen…”
och svaret på frågan ”Vem är då min nästa?” var ju att den slagne mannens nästa var ´Den barhärtige samariten´- inte tvärtom! Alltså ”älska den som helt spontant ställer upp för dig när det är som värst” – troligen inte ”älska alla som fallit i gropen”. Uppmaningen ”gå du och gör sammalunda (som den barmhärtige samariten)” var nog bara ett påpassligt bonustips till den som frivilligt vill skaffa sig en trogen vän för livet.
Kul att du lägger ut hela talet, så att de som inte var på plats får en möjlighet att läsa vad du sa. Jag skriver lite om dig här:
http://lakonism.blogspot.com/2011/09/frihetsfrontens-sommarseminarium-2011.html
Som sagt så var det bra, men lite spretigt.
Tack för konstruktiv kritik Markus! Jag ska tänka på att fokusera mer på ett ämne nästa gång