Nedanstående historia damp ner i mailen för ett tag sedan,
Psykologi 101
Om du börjar med en bur som innehåller fem apor, och om du inne i buren hänger en banan i ett snöre från taket och placerar en stege under bananen, kommer det inte att dröja länge förrän en apa kommer att gå fram till stegen och klättra mot bananen.
Så fort som han nuddar stegen sprutar du iskallt vatten på alla andra apor. Efter ett tag gör en annan apa samma sak med samma resultat … alla andra apor sprutas med iskallt vatten. Rätt så omgående, när ytterligare en apa försöker att klättra upp för stegen, kommer de andra aporna att försöka förhindra det. Ställ nu undan det kalla vattnet.
Ta bort en apa från buren och ersätt den med en ny. Den nya apan ser bananen och försöker att klättra stegen. Till sin förvåning hoppar alla de andra aporna på honom och spöar skiten ur honom. Efter ett nytt försök och en ny attack vet han att om han försöker klättra stegen kommer han att bli attackerade.
Ta sen bort ytterligare en av de ursprungliga aporna, och ersätt den med en ny. Den nytillkomna apan går till stegen och blir attackerad. Den före detta nykomlingen deltar i bestraffningen … med entusiasm.
Ersätt sedan den tredje ursprungliga apan med en ny, följt av den fjärde och sedan den femte. Varje gång den nyaste apan försöker sig på att klättra stegen blir han attackerad. De flesta av de apor som deltar i misshandeln har ingen ide om varför de inte tillåts att klättra stegen. Inte heller vet de varför de deltar i misshandeln av den nyaste apan.
Slutligen, efter att ha ersatt alla de ursprungliga aporna kommer ingen av de återstående aporna att ha blivit besprutade med kallt vatten. Trots detta kommer ingen av aporna att försöka klättra stegen för att komma åt bananen.
Varför, frågar du? Eftersom i deras huvud är det så det alltid varit!
