Butler Shaffers senaste LRC artikel What is anarchy?, framkallade en diskussion på Reasonbloggen och inspirerade mig att skriva ner några idéer som jag också har haft längs denna linje.

Libertarianska motståndare mot anarki attackerar en påhittad motståndare. Deras argument är vanligtvis utilitaristiska i sin natur och uppgår till ”men anarki kommer inte att fungera” eller ”vi behöver (sakerna som tillhandahålls av) staten.” Men dessa attacker är i bästa fall förvirrade, om inte direkt oärliga. Att vara anarkist innebär inte att du tror att anarki kommer att ”fungera” (vad nu det betyder); och inte heller att du förutspår att det kommer eller ”kan” uppnås. Trots allt är det möjligt att vara en pessimistisk anarkist. Att vara en anarkist betyder bara att du tror att aggression inte är försvarbart, och att staten nödvändigtvis använder sig av våld. Och därför, att stater, och den aggression de nödvändigtvis använder, inte är försvarbar. Det är ganska enkelt faktiskt. Det är en etisk synpunkt, så det är ingen överraskning att det förvirrar utilitarister.

Följaktligen, vem som helst som inte är en anarkist måste antingen vidhålla att: (a) aggression är rättfärdigat; eller att (b) stater (särskilt, minimala stater) inte nödvändigtvis använder aggression.

Förslag (b) är helt enkelt falskt. Stater beskattar alltid sina invånare, vilket är en form av aggression. De kriminaliserar alltid konkurrerande försvarsagenturer, vilket också skapar aggression. (För att inte nämna de otaliga antalet lagar om brott utan offer som de oundvikligen, och utan ett enda undantag i historien, tvingar på befolkningen. Varför minarkister tror att minarki överhuvudtaget är möjligt är ofattbart.)

När det gäller (a), så ja socialister och kriminella känner också att aggression är rättfärdigat. Detta innebär inte att det är så. Kriminella, socialister, och anti-anarkister måste fortfarande visa hur aggression – inledandet av våld mot oskyldiga offer – är försvarbart. Det kan inte komma som en överraskning att det inte är möjligt att påvisa detta. Men kriminella känner sig inte tvingade att rättfärdiga aggression; varför skulle förespråkare av staten känna sig tvingade att göra detta?

Konservativa och minanarkistiska libertarianers kritik av anarki på grundval av att det inte kommer att ”fungera” eller att det inte är ”praktiskt” är bara förvirrande. Anarkister förutsäger inte (nödvändigtvis) att anarki kommer att uppnås – jag för min del tror inte att det kommer att uppnås. Men det innebär inte att stater är rättfärdigade.

Överväg en analogi. Konservativa och libertarianer är alla överens om att privat kriminalitet (mord, rån, våldtäkt) är oförsvarligt och inte ”borde” inträffa. Men oavsett hur goda de flesta människor blir finns det alltid åtminstone något litet element som tar sin tillflykt till kriminalitet. Kriminalitet kommer alltid att finnas hos oss. Men ändå fördömer vi kriminalitet och arbetar för att reducera det.

Är det logiskt möjligt att det inte kan finnas någon kriminalitet? Visst. Alla kan frivilligt välja att respektera andras rättigheter. Då skulle det inte att finnas någon kriminalitet. Det är lätt att föreställa sig. Men utifrån vår erfarenhet av den mänskliga naturen och interaktioner är det säkert att säga att det alltid kommer att finnas kriminalitet. Trots det proklamerar vi fortfarande att kriminalitet är ondskefullt och inte försvarbart. Beträffande mitt påstående att brott är omoraliskt skulle det bara vara dumt och/eller inte uppriktigt att svara, ”men det är en opraktisk åsikt” eller ”men det kommer inte att fungera,” ”eftersom det alltid kommer att finnas kriminalitet.” Faktumet att det alltid kommer att finnas brott – att inte alla frivilligt respekterar andras rättigheter – betyder inte att det är ”opraktiskt” att motstå det; inte heller betyder det att brott är försvarbart. Det betyder inte att det är något ”fel” i påståendet att kriminalitet är fel.

På samma sätt, gällande mitt anspråk att staten och dess aggression är oförsvarlig, är det oärligt och/eller förvirrande att svara, ”anarki inte kommer att fungera” eller det är ”opraktiskt” eller ”inte troligt att någonsin uppnås.” [1] Åsikten att staten inte är försvarbar är en normativ eller etisk position. Faktumet att inte tillräckligt många människor är villiga att respektera sina grannars rättigheter för att tillåta anarki att uppstå, d.v.s. faktumet att tillräckligt många människor (felaktigt) stödjer statens legitimitet för att tillåta den att existera, betyder inte att staten, och dess aggression, är försvarbar.[2]

Andra ultilitaristiska svar, som ”men vi behöver en stat”, motsäger inte påståendet att stater använder våld och att våld är oförsvarligt. Det betyder helt enkelt att förespråkare av staten inte bryr sig om användandet av våld mot oskyldiga offer – d.v.s. de delar den kriminella/socialistiska mentaliteten. Den privata brottslingen tror att det endast är hans egna behov som betyder något; han är beredd att använda våld för att tillfredställa sina behov; åt helvete med vad som är rätt och fel. Den som förespråkar staten tror att hans åsikt att ”vi” ”behöver” saker rättfärdigar honom att begå eller tolerera våld mot oskyldiga individer. Det är precis så enkelt. Vad än detta argument är, så är det inte libertarianskt. Det är inte motsatsen till aggression. Det förordar något annat – säkerställer att vissa publika ”behov” uppfylls, oavsett kostnaden – men inte fred och samarbete. De kriminella, gangstern, socialisterna, statliga välfärdsförespråkare, och t.o.m. minarkisterna har alla detta gemensamt: de är av någon anledning villiga att tolerera öppen aggression. Detaljerna varierar, men resultaten är de samma – oskyldiga liv blir nertrampade av fysiska angrepp. En del tål detta; andra är mer civiliserade – libertarianska, kan man säga – och föredrar fred framför våldsam kamp.

Precis som det finns kriminella och socialister bland oss är det ingen överraskning att det fins en grad av kriminellt sinnelag hos de flesta människor. När allt kommer omkring vilar staten på den underförstådda massans samtycke, som felaktigt har accepterat föreställningen att stater är legitima. Men inget av det betyder att de kriminella aktiviteterna, som massorna ser genom fingrarna med, är rättfärdigade.

Det är dags för libertarianer att ta ställning. Är du för aggression, eller emot?

Noteringar
[1] En annan poäng: enligt min uppfattning är det lika sannolikt att vi uppnår minarki som att vi uppnår anarki. D.v.s., båda är avlägsna möjligheter. Vad som är slående är att nästan varje kritik av ”ogenomförbarhet” som minarkisten vräker på anarki är också sant om minarki i sig. Båda är ytterst osannolika. Båda kräver massiva förändringar i uppfattningen hos miljoner av människor. Båda grundar sig på förutsättningar som de flesta människor helt enkelt inte bryr sig så mycket om.

[2] Även om argumenten för anarki inte är beroende av dess sannolikhet eller dess ”genomförbarhet”, mer än argumentet emot privat brottslighet är beroende av att det aldrig har funnits några kriminella handlingar, så är anarki klart möjligt. Det finns anarki mellan nationer, t.ex. Det finns också anarki inom staten, som framhålls i den betydelsefulla och försummade JLS artikeln av Alfred G. Cuzán, ”Do We Ever Really Get Out of Anarchy?” Cuzán argumenterar att även om staten själv är i anarki internt – Presidenten tvingar inte uttryckligen andra i staten att lyda hans kommentarer, när allt kommer omkring; de lyder dem frivilligt, på grund av erkänd, hierarkisk struktur. Statens (politiska) anarki är inte en bra anarki, men visar att anarki verkligen är möjlig, att vi aldrig riktigt kommer ur det. Och Shaffer gör den insiktsfulla poängen att vi är i ”anarki” med våra grannar. Om de flesta människor inte redan hade karaktären att frivilligt respektera de flesta av sina grannars rättigheter, så skulle samhället och civilizationen vara omöjlig. De flesta människor är tillräckligt goda för att låta civilisation att uppstå, trots att offentlig/statlig och privat brottslighet existerar till en viss grad. Det är möjligt att gradheten av godhet kunde öka – på grund av utbildning eller mer universell ekonomiskt välstånd, låt säga – tillräckligt för att få stödet för statens legitimitet att försvinna. Det är bara högst osannolikt.

Originalartikeln översattes till svenska av Joakim Fagerström

Kommentera på bloggen

Etiketter:

Kommentarer (1)