”Välgörenhets”-organisationen Action Aid är på krigsstigen efter att ha konstaterat att H&M betalar 585 kronor i skatt per år till staten i Bangladesh för sin omfattande produktionsverksamhet i landet. De borde snarare säga grattis till H&M:s framgångsrika skatteplanering och konstatera att de betalar 585 för kronor för mycket i skatt.

Enligt Action Aid:

Varje år dör 11.000 i barnsäng i Bangladesh och fattiga kvinnor hålls kvar i fattigdom. Jag tror inte att kunder och aktieägare vill bidra till detta, säger Ylva Jonsson Strömberg på Action Aid, som har granskat H & M.

samt

H & M är ett exempel på hur företag helt lagligt för ut sina vinster ur fattiga länder. Vinster som, om de beskattades i länderna, kunde användas till fattigdomsbekämpning genom utbildningsplatser eller minskad mödradödlighet”, skriver Ylva Jonsson Strömberg, generalsekreterare för Action Aid i Sverige i ett pressmeddelande.

Bangladesh har en av världens mest korrupta, förtryckande och misskötta stater. Att ge den mera pengar i hopp om att det ska lösa landets problem är som att ge deltagarna i Lyxfällan en miljon kronor och hoppas att detta ska förändra deras beteende. Staten är inte god, och om den får in en massa skattepengar från H&M kommer pengarna knappast att gå till välgörande ändamål.

Anledningen till att Bangladesh har dessa fattigdomsproblem över huvudtaget är inte för att H&M och andra företag lyckas undvika beskattningen, utan för att staten har förstört den inhemska marknaden genom regleringar och en total brist på respekt för äganderätten. Heritage Foundation gör en årlig ranking av världens alla länder utifrån deras ekonomiska frihet, och på årets lista hamnade Bangladesh på 139:e plats, jämsides ett annat rikt och välmående land; Etiopien.

Sverige och andra i-länder befinner sig inte på Bangladeshs eller Etiopiens utvecklingsnivå, tack vare att de inte heller återfinns på 138:e respektive 139:e plats på Heritage-listan, utan istället bland de 20 högsta placeringarna.

Att företag som H&M bedriver verksamhet i länder som Bangladesh är en av få ljusglimtar som landet har. Handel gynnar alla inblandade: konsumenterna får billiga och bra varor, företaget tjänar pengar, och arbetarna får en inkomst (även om den är liten). Dagens i-länder är rika tack vare att våra äldre släktingar arbetade under samma förhållanden som de bangladeshiska arbetarna i flera generationer för att sakteliga bygga upp ett välstånd. Invånarna i Bangladesh har det dock betydligt svårare att göra detta, eftersom staten är en cancersvulst som lägger krokben för samhällets utveckling i betydligt högre grad än vad staterna i Västvärlden gjorde.

Om H&M hade behövt betala hundratals miljoner i skatt i Bangladesh skulle någon av följande saker ske: a) företaget skär ner på produktionen och säger upp en massa arbetare, eller b) företaget lägger ner produktionen helt och flyttar den annorstädes. I samtliga fall skulle både Bangladesh och H&M:s kunder förlora på det. Bangladesh som land och fabriksarbetarna går miste om en verksamhet som faktiskt bidrar till att öka landets välstånd mer än vad staten någonsin hade kunnat göra, och konsumenterna får betala högre priser för varorna.

Ju mer man beskattar ett företag desto mindre pengar har det över till att investera i ny produktion som ger nya jobb och nya varor. Hur mycket anser Action Aid att företagen borde beskattas? Om 585 kronor är för lite, vad är då tillräckligt, och vad är ”för mycket”? Finns det en godtycklig gräns, och var går den isf.? Om mer skattepengar ger mer välstånd, borde man inte då logiskt sett tvinga H&M att betala 100% i skatt, så att man kan rädda ännu fler personer från fattigdom? Med en sådan formulering skulle säkerligen Action Aid också förstå att det inte fungerar på det viset.

En ”giltig” kritik mot H&M:s skatteplanering hade förvisso kunnat vara att företaget säkerligen använder diverse skattefinansierade tjänster i landet utan att betala för det, såsom infrastruktur och statlig polis. Problemet är bara att korruptionen i Bangladesh är en av de högsta i världen, vilket betyder att alla företag som vill investera i sådana länder måste betala stora summor pengar i mutor. Detta dels för att få tillstånd att investera från första början, och dels med jämna mellanrum för att hålla produktionen igång. Detta verkar Action Aid inte ha brytt sig om att utreda.

Det hela påminner om när en annan ”välgörenhets”-organisation, Christian Aid, påstod att s.k. skatteparadis kostar 1,000 barns liv varje dag. Denna slutsats drog de utifrån att stater världen över går miste om 160 miljarder dollar i skatteintäkter per år pga. lågskatteländer, och att om dessa pengar istället spenderades på bistånd skulle det kunna rädda hundratusentals människor per år. Man begår dock exakt samma misstag som Action Aid: skattepengarna skulle knappast läggas helt eller ens till största delen på välgörenhet, företagen skulle tvingas minska sina verksamheter pga. de högre skatterna (vilket i sin tur skulle ge lägre skatteintäkter på annat håll och mindre produktion/jobb), och dessa 1,000 barn som dör per dag kommer tveklöst från u-länder (som undantagslöst har extremt låg ekonomisk frihet).

Det är bara synd att H&M inte öppet erkänner att de skatteplanerar. De hade här haft en möjlighet att säga ”Ja, vi vill hellre behålla pengarna och belöna oss själva och investera i ny produktion och nya arbetstillfällen i andra länder, än att ge bort pengarna till korrupta skurkstater. Vad är problemet?”

Vad det gäller Action Aid borde de istället satsa på att utbilda Bangladeshs politiker i sunt ekonomiskt förnuft, så att de blir medvetna om att ekonomisk frihet är det enda sättet att öka landets välstånd. Det hade varit riktig välgörenhet.

Kommentarer (10)

  • Lennart

    7 år sedan

    Jag skulle nog vilja lägga till ett alternativ på vad som skulle hända om H&M hade betalat några hundra miljoner i skatt i Bangladesh, även om man kan slänga in många fler: c) stackars familjen Persson hade tagit ut lite mindre i vinst till sig själva och hade behövt knapra sig fram på bara 4 miljarder kronor i årsvinst. Barnen hade varit klädda i trasor och det hade inte blivit någon jul. Pappa Persson hade behövt skaffa ett extra jobb för att familjen inte skulle svälta.

    Det är nog knappast så att H&M inte kan betala de där skattepengarna, att deras produktion inte skulle gå runt bara för att de hade en marginellt mindre vinst; utan det handlar nog mer om att ledningen vill ha så mycket pengar som möjligt, och inget annat.

    Och så vidare..

    Mvh
    Lennart

    Ps. Jag kommer nog inte tillbaka och ger något gensvar på ditt eventuella svar, bara så att du vet..

  • Sebastian

    7 år sedan

    Jag tycker att det är ganska opassande att de skriver att skatteparadis kostar barnliv, som om barnen hade rätt till andra personers pengar. Visst, ingen frisk människa vill att barn ska dö, men man borde inte stjäla pengar för att rädda barnens liv.

    Att vara kärleksfull är bra, men att tvinga någon att vara kärleksfull är våldtäkt, och det ska man inte syssla med.

  • MB

    7 år sedan

    Lennart: Självklart, har inte heller hävdat att de inte skulle ha råd att betala skatt. Däremot kommer de inte välja att ”skänka” bort lite av vinsten och behålla produktionen oförändrad i samma utsträckning som nu ifall de blev tvungna att betala hundratals miljoner i skatt. De kommer mest troligt flytta produktionen eller minska den, vilket drabbar de bangladeshiska arbetarna.

    Sebastian: Ja det är definitivt oförsvarbart rent moraliskt, och framförallt kan man inte bygga upp en välmående ekonomi genom stöld. Det krävs investeringar och produktion, vilket kräver ekonomisk frihet.

  • Q

    7 år sedan

    Läser man kommentarerna på dn hemsidan så blir man mörkrädd. Vad de allra flesta och även ni har missat är att det är skillnad på skatt och skatt. H&M skall inte betala någon VINSTskatt i Bangladesh då den delen av H&M inte säljer något. Dock så betalar H&M massor med skatt i Bangladesh då H&M har anställda i Bangladesh.

    Sedan så förstår jag inte varför så många blir så arga över att vissa tjänar massor med pengar? Det är ju inte så att dessa personer samlar gulmynt (vilket iofs vore väldigt klokt dessa dagar) i hög likt von Anka. Rika personer måste också leva så dessa pengar kommer att omsättas, vilket leder till arbete och skatt. Man kan ju undra varför ingen sosse har reflekterat varför så många företag klagar på att det är så svårt att hitta riskkapital i Sverige. Det är bara svänga förbi Nytekniks arkiv och få en sorglig läsning över hur många svenska och innovativa företag som såldes till utlandet. Det kanske beror på att en vanlig ”arbetare” inte har lust att riskera sitt hela sparkonto, om nu en vanlig ”arbetare” överhuvudtaget har ett sparkonto…

    Ignorance is bliss, frågan är om demokratin överlever detta århundradet när gemene man blir mer och mer fördummad.

  • Tanvir

    7 år sedan

    ”Dagens i-länder är rika tack vare att våra äldre släktingar arbetade under samma förhållanden som de bangladeshiska arbetarna i flera generationer för att sakteliga bygga upp ett välstånd.”

    Jag har aldrig hört en så otroligt historielös beskrivning av industrialiseringen av Europa och den s.k. Västvärlden. Dagens i-länder är rika tack vare den lilla processen som vi européer kallar kolonialiseringen. Du kanske minns? Våra äldre släktingar valde att terrorisera andra länder i världen, förslava dem, stjäla deras naturresurser och försätta dem i ”arbete” åt oss. Detta gjorde kolonialmakterna resursstarka och kunde skapa en stark marknad inom Europa med teknologi som förbättrades mer och mer med åren (och medan pengarna rullade in). Jag hoppas innerligt att du inte svarar ”Sverige gjorde inte det, så det berör inte oss, vi är rika bara för att våra förfäder arbetade hårt, vi hade inte ens kontakt med nåt annat land i Europa!”.

    Det var Europa det. När det gäller Bangladesh bortser du från att landet gick från att tillhöra Storbritanniens Indien till att vara Pakistans Östpakistan 1947 och blev inte mycket friare pga det (snarare tvärtom?). Det var inte förrän ett blodigt frihetskrig mot Pakistan som landet fick sin självständighet 1971 och kunde bli friare än det hade varit i ett sekel. Men ändå utsattes landet för olika kupper och val som gjorde ganska lite, men i slutet av 2008 fick de äntligen en ny regering.

    ”Invånarna i Bangladesh har det dock betydligt svårare att göra detta, eftersom staten är en cancersvulst som lägger krokben för samhällets utveckling i betydligt högre grad än vad staterna i Västvärlden gjorde.”

    Och samtidigt väljer du att reducera hela det historiska förloppet till en korrupt regim?
    Kan du ge oss MER vinklad och felinformerad kunskap, tack? Läs det som faktiskt står på Heritage Foundation:

    http://www.heritage.org/index/country/Bangladesh

    ”Corruption is perceived as pervasive. Bangladesh ranks 147th out of 179 countries in Transparency International’s Corruption Perceptions Index for 2008, a slight improvement from 2007.”

    Men detta bortser från att det var just slutet av 2008 som folket valde en ny regering:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Bangladeshi_general_election,_2008
    En som är mer sekulär och demokratisk än landet har haft på länge. Och då jämför du detta med toppländer som Hong Kong, Singapore och Australien. Länder som inte alls har samma historia. De är i topp-tre, och anses ha större ekonomisk frihet än Sverige. Men sammanlagt har de inte ens en tredjedel av Bangladeshs befolkningsmängd.

    Så med dina två år gamla data och ojämlika jämförelser kan du fortsätta hävda att landet är helt enkelt korrupt och bör inte få hjälp med arbetssituationen.

    Sen att H&M väljer att ha sina löner på den nivån de har just nu, inte för arbetarnas skull, utan för att produktionen blir billigare och att de således kan tjäna mer och mer pengar är en helt annan sak.

  • Ola Berg

    7 år sedan

    @Tanvir: Det koloniala argumentet håller inte för att förklara vare sig rikedomen i nordväst eller fattigdomen i sydost.

    För det första finns det gott om rika länder utan historiska inkomster från kolonier. Sverige är ett av dem.

    För det andra finns det gott om rika länder som själva varit hårt utsugna kolonier. USA är väl det tydligaste exemplet.

    För det tredje tog det allmänna välståndet fart i de rika länderna först EFTER kolonialismens storhetstid.

    Glöm inte att kolonierna var statsmanna- och ämbetsmannaprojekt. De berikade en liten klick i kolonialmakterna med tillgång till våldsmakten. De fattiga i England, Frankrike och Holland tjänade INTE på att deras härskare styrde över landområden i Afrika. Belgarna blev inte rika av att kung Leopold av Belgien hade Kongo som sin personliga egendom.

    Först med frihandel, fri företagsamhet och industrialism tog välståndet fart på allvar, så att ländernas _befolkning_ (inte bara härskarklass) fick det bättre. I både England (med kolonier) och Sverige (utan kolonier). Studera siffror över när i tiden de europeiska marknaderna liberaliserades, och när lönenivåerna för vanligt folk steg. Fullständigt orelaterat till förekomsten av kolonier eller hurpass lönsamma dessa kolonier var.

    Välståndsökningen var i Europa helt knuten till graden av medborgerlig frihet (inklusive ekonomisk frihet).

    Och exakt samma mönster kan man se i de forna kolonierna. De forna kolonier som tidigt liberaliserades tillhör de rikaste (t ex USA). INOM USA var (och är) välståndet störst i de delstater som är och varit friast. I Afrika och Asien mår de länder bäst som öppnat sina ekonomier mest och gett människor störst grad av frihet.

    Värst går det för de länder som lidit av stängda gränser och starka stater, t ex de socialistiska experimenten modell Tanzania, eller militärdiktaturerna i sydostasien (där folket i en sluten repressiv stat som Burma har det sämre än folket i en mer öppen repressiv stat som Thailand).

    Medan folk i tidigare mycket repressiva länder som Bangladesh fortfarande har det svårt, men i och med de ekonomiska liberaliseringarna får det bättre dag för dag. De får idag göra den fantastiska resa som fattiga delar av Indien gjort under de senaste 20 åren, och som vi i Sverige gjorde i slutet av 1800-talet.

  • Ola Berg

    7 år sedan

    @Tanvir: ”Sen att H&M väljer att ha sina löner på den nivån de har just nu, inte för arbetarnas skull, utan för att produktionen blir billigare och att de således kan tjäna mer och mer pengar är en helt annan sak.”

    Ja, det är faktiskt en helt annan sak. Eftersom H&M (eg dess underleverantörer) inte kan välja vilken lönenivå de ska ha. De är tvungna (som alla andra) att lägga sig på en nivå som är såpass hög att det är det absolut bästa arbetaren kan få. Tar man bort H&M tar man bort det bästa erbjudandet och arbetaren blir tvungen att nöja sig med något sämre.

  • Tanvir

    7 år sedan

    Ola: Dina tre punkter kan kokas ned till det du senare skriver: ”Först med frihandel, fri företagsamhet och industrialism tog välståndet fart på allvar…”.

    Jag skrev aldrig att länder som Sverige har fått sina inkomster direkt från koloniseringen, utan att marknaden i Europa växte sig större efter kolonialiseringen och det pga faktorer som du listar, med frihandel och industrialism. Friheten ökade även efter en större medelklass (som ett resultat av ett ökat välstånd) som ville ha mer att säga till om gällande styret av sitt land och länderna blev och mer demokratiserade. Det i sig ökade även välståndet och det blev en sorts positiv spiral.

    Det stämmer inte alls att välståndsökningen enbart är knuten till den medborgerliga friheten. Kina är ett av världens största ekonomier, men har ändå inte hög medborgerlig frihet. Nr 140 på listan som ni själva anger som källa, och Bangladesh är som bekant 137.
    http://www.heritage.org/index/Country/China

    Det jag försökte tillbakavisa var Markus bild av att Sverige är ett rikt land bara för att våra förfäder arbetade hårt. För det stämmer inte alls.

    Men det faktum att varor som ris, te, tyger och andra importvaror till Västvärlden inte existerade i Västvärlden av sig självt visar ju att dessa resurser (genom kolonialmakternas exklusiva tillgång till dem) gjorde att handeln mycket starkare. Den tillgången har inte forna kolonier haft på samma sätt i kombination med frihandel. Att använda sig av USA eller Australien som exempel är svårt, eftersom det är stater som har bildats av européer själva. USA var egentligen aldrig koloniserat, det var Nordamerika som var det, sedan bildades USA som en koloni.
    Om vi kan komma överens om att Bangladesh blev självständigt 1971 och USA blev självständigt 1776 märker du en enorm skillnad mellan dessa länder. Därför blir jämförelsen mellan dem som ”forna kolonier” väldigt konstig. Det ena är knappt 40 år gammalt och inte befolkat av forna européer, det andra är drygt 200 år gammalt och majoriteten är ättlingar till européer.

    Än idag dränerar vi västerlänningar resurser från länder med mindre stabila ekonomier, USA är t.ex. oljeberoende idag.

  • Ola Berg

    7 år sedan

    Exemplet med USA och Sverige var för att visa att kolonier inte är en förutsättning för att bli rik, och att kolonialisering inte är en garant för fattigdom.

    Däremot en stark korrelation mellan liberaliserad ekonomi och välstånd. Den positiva spiral du talar om i Europa kan uppvisas i _varje_ land på jorden som liberaliserat sin ekonomi, en liten tid efter det att man liberaliserat ekonomin.

    Det har faktiskt ingenting att göra med när STATEN grundades och blev självständig gentemot kolonialmakten. Utan om och när FOLKET i landet fick lov att handla självständigt. Sydkorea (självständigt 1948, vapenvila från 53) är ett helt annat land nu 2010 än under militärdilktaturen (försvann i mitten på 80-talet).

    Lär av historien: Taiwan, Nigeria, Botswana, Zimbabwe, Thailand, Burma, Sri Lanka, Indien; länder som varit mer eller mindre koloniserade och där folk varit mer eller mindre fria: det blir glasklart tydligt att välståndet inte har ett smack att göra med om deras härskare varit kolonisatör eller inhemsk: utan om deras härskare valt att regera med mild hand, upprätthållit rättsapparaten, och låtit folk vara fria att tycka, tänka, prata och handla som de vill. Ju högre grad av frihet och öppenhet mot omvärlden, desto mer välmående.

    I Kina har man genomfört vissa liberaliseringar, och välståndet är på väg upp. Därmed inte sagt att landet är att betrakta som fritt. Men betydligt friare nu än tidigare. Och fortfarande har man långt kvar även vad gäller välståndet.

    Det är ju först efter liberaliseringarna som det är värt att bygga ut produktionsapparaten med moderna metoder. Uppfinningarna för modern industriproduktion fanns i England och Frankrike långt innan de togs i bruk i Sverige. Men det krävdes att lagen tillät bolagsformer, att lagen tillät fri handel både inom och utom landet (skråväsendet och merkantilismen lade hinder i vägen); för att utlänningar skulle komma hit med både uppfinningar och kapital.

    Detsamma ser vi ske i Bangladesh just nu.